Ragdollen är en muskulös och stor katt. I "guiness book of pet records" står den som den största tamkattrasen. Den utvecklas långsamt och kan fortsätta växa långt efter sin treårsdag.
Ragdollens historia
Uppkomst och ursprung
Rasen grundades i Riverside, Californien på 60-talet av en dam vid namn Ann Baker.
Rasens urmoder var en vit långhårig katt som hette Josephine, som ägdes av Mrs Bakers granne Mrs Pennel.
Liksom många katter under den här tiden gick Josephine fritt och parade sig med de hankatter som passade henne. Hon fick flera kullar om året och hennes ungar var lite halv-vilda och inte speciellt lätthanterliga.
Men så blev Josephine påkörd av en bil. Hon låg vid vägkanten i två dagar innan hon hittades och togs om hans av anställda på Riverside University, där hon vårdades tills hon hade återfått sin hälsa.
När Josephine mådde bättre lämnades hon tillbaka till sin ägare Mrs Pennel. Josephine återgick till sitt fria liv och fortsatte att föda kattungar.
Till skillnad från tidigare kullar, som liksom Josephine var lite halv-vilda, var dessa kattungar mycket sociala och orädda.
Familjen Pennel tyckte nästan att de var för sociala, de hade ständigt kattungar runt fötterna. Det är inte säkert vad som hände med Josephine efter olyckan, flera olika teorier går här isär.
En av teorierna var att Josephines gener hade förändrats i och med olyckan, något som självfallet är omöjligt.
Mrs Baker själv har vid något tillfälle hävdat att Josephine blev "fixad" på sjukhuset, att hennes gener byttes ut.
Även detta är förstås en omöjlig teori.
Även om någon skulle ha ett syfte med detta så måste vi tänka på att detta var på 60-talet och sådant inte kunde genomföras.
En sista teori är att Josephine hade en mutation i reproduktionscellerna. Denna teori skulle kunna stämma men det är trots allt relativt osannolikt att endast en gen skulle påverka kattungarnas temperament.
Så här står vi än idag och vet fortfarande inte vad som hände och varför kattungarna blev som de blev. Kanske Josephine själv blev mer tam efter vården, och därmed överförde sitt "nya" temperament till sina avkommor.?
Vi vet inte.
Ann Baker var som sagt granne till Mrs Pennel och födde bland annat upp perserkatter. Hon brukade låna en svart perserliknande hane som var en av Josephines ungar. Hanen hette Blackie.
Vid ett av besöken för att låna Blackie fick Baker syn på hans halvbror Daddy Warbucks. Han såg ut som en helig birma med med en vit bläs på nosen och en vit svansspets och höga sockar.
Det finns inga säkra källor till vem som var far till Daddy Warbucks. Han var dessutom ensam i sin kull.
Baker blev mycket förtjust i Daddy Warbucks utseende och temperament och bestämde sig för att föda upp katter som honom.
Ann Baker har själv kallat Daddy Warbucks för "den äkta ragdoll-lookens fader".
Mrs Baker bestämde sig för att para Daddy Warbucks tillbaka på Josephine. Resultatet av parningen blev Fugianna som var en brun mitted hona. Huruvida det blev några fler ungar i den kullen vet vi inte för Fugianna är den enda som omnämns och från henne härstammar den linje som kallas "lightside".
Josephine parades även med hanen Blackie, som alltså enligt vissa källor ska ha varit en perserliknande katt som själv var son till Josephine.
Andra källor menar han ska ha varit en brun burma, som Mrs Baker valde att para in för att undvika mer inavel.
Vad som talar för det senare är att Mrs Baker gav många av katterna på den linjern asiatiska namn såsom Kyoto, Tiki, Toy Ling, Woo Wong, Toy Sue etc som liknar många burmors namn.
Det är möjligt att det har funnits två helt separata Blackie, eller att namnen på något sätt har blivit förväxlade med varandra.
Med honom fick i alla fall Josephine honan Buckwheat, en brun colorpoint. Hon parades med Daddy Warbucks och de fick Kyoto, en brun mitted hane, och Tiki, en choklad colorpoint hona.
Tiki är utmoder till det man kallar "darkside". Alla dessa katter finns registrerade under Ann Bakers stamnamn Raggedy Ann.
Mrs Baker började sälja sina katter som hon kallade för ragdolls, men hon behöll ett fast grepp om aveln och förbjöd sina köpare att para sina katter om man inte fick "licens", som innebar att man strikt följde hennes regler och anvisningar. En uppfödare, Denny Dayton - Blossom Time, delade inte Mrs Bakers åsikter om hur de skulle avlas och efter en hård tvist i domstol och i media så bröt han sig ut och började avla på det sätt som man gör med alla andra raser och härifrån har ragdollen spridits över världen.
Denny Dayton startade 1971 Ragdoll Fanciers Club International (RCFI) som hade som mål att få rasen godkänd i olika amerikanska kattsportförbund. Han började också skriva på det stora stamträdet som alla ragdolls ska kunna spåras tillbaka till för att kallas för "äkta".
Arbetet i RCFI gav resultat, nästan alla amerikanska förbund godkände rasen. Första förbundet var NCFA år 1969 och på våren 1993 godkände det sista men största och viktigaste förbundet, CFA, ragdollen. Till England kom ragdollen 1981 och ungefär samtidigt till Tyskland. Nyfikenheten på den nya rasen med det spännande namnet och egendomliga historierna kring uppkomsten var stor. Ragdollen visades upp i många olika medier och fler och fler personer blev intresserade av rasen.
Men framgångarna hade sin baksida. Många kattförbund vägrade under lång tid att godkänna en ras som inte kunde känna smärta eller bli rädd eller försvara sig själv. Som tur är har många av dessa missförstånd. rättats till och ragdollen är en av de mest växande raserna i kattuppfödningens historia.
Such Fun Misty Knight
Till Sverige kom den första ragdollen, Such Fun Misty Knight, från England oktober 1991, importerad av Maria Staaf. Den 2 september kom Ragtime Phoebe som första ragdoll i Norge, importerad av Solveig B Daamsgaard.
Idag är ragdollen en av Sveriges största och snabbast växande raser. 1993 registrerades 3 st ragdolls i Sverak, 2003 registrerades 710 st, 2005 registrerades 1035 st och år 2008 och 2009 har ragdollen varit den snabbast växande rasen i Sverige med 1540 st respektive 1719 st katter registrerade i Sverak.
Egenskaper och beteende
Ragdollen är en perfekt innekatt, tack vare sitt lugna och tillgivna sätt.
Den anpassar sig lätt efter familjemedlemmarnas olika nycker och det inkluderar både djur och barn. Finns det barn i familjen som i lägre åldrar kan behandla djur i allmänhet lite vårdslöst så tar det väldigt lång tid innan en ragdoll börjar säga ifrån, därmed är det inte sagt att de inte känner smärta, som elaka rykten vill påstå.
Deras mest karaktäristiska drag som skiljer den från andra raser är att den ofta slappnar av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den bli lika lealös som den "trasdocka" den har fått sitt namn av.
Ragdollen är i allmänhet en mycket matglad katt, speciellt hanarna kan snabbt vräka i sig mycket mat, allt från kattmat till vad familjemedlemmarna har på sin tallrik.
Unga djur har ofta en "magdyna" eller gördel som dock brukar försvinna ungefär då den blir könsmogen.
Gångstilen är säregen för den går inte så smäckert som andra katter. Den har istället en vaggande gångstil vilken kan bero på att den går brett isär med bakbenen. En annan egenskap hos katten är deras sätt att lägga sig, den börjar att lägga ner skuldran först, därefter lägger den resten av kroppen.
Avslutningsvis sover en del ragdolls ofta på rygg med både bak- och framben brett isär.
Ragdollen är en lättjefull och lugn katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den skull ingen "prydnadskatt". De flesta ragdollkatter uppskattar lek och bus lika mycket som en annan katt, men lekarna brukar hålla sig inom lugnare former.
Ragdollen är ofta nyfiken och människokär, och möter ofta besökare i dörren. Till skillnad mot andra katter ligger inte en ragdoll högt och observerar.
Den ska istället vara med överallt där det händer saker och ting. Favoritsysselsättningen är att hjälpa till när husse/matte stökar omkring hemma. En ragdoll trivs bäst tillsammans med sina människor.
Man ser ofta en ragdoll flytta sig från rum till rum efters sin husse/matte. Man kan ju missa nåt kul!
Ragdollen är dock generellt ingen utpräglad knäkatt, utan ligger oftast hellre tätt intill husse/matte och gosar. Den är i regel mycket lätthanterlig och medgörlig, vilket underlättar skötsel som tex kloklippning, pälsvård och bad.
På det hela taget är ragdollen en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet av alla sina familjemedlemmar.
Som alla andra katter har varje ragdoll sin egen personlighet och sina egna karaktärsdrag, denna beskrivning av rasens temperament ska ses som en generell beskrivning.
Uppväxt och utveckling
En ragdoll får vanligen 2-6 kattungar i en kull, men precis som hos alla andra raser kan det lika gärna bli 1 eller 8. Ungen föds helt vit med rosa nos och rosa trampdynor. Efter tre till fyra dagar börjar nos, trampdynor och öronspetsarna få lite färg . Några dagar senare börjar masken i ansiktet att breda ut sig och färg börjar så smått komma på ben och tassar. Sist kommer färgen på svansen.
Fullt utmaskad och färdig i sin färg är inte ragdollen förrän i treårsåldern, men färgen varierar fortfarande med årstidsväxlingar, kullfödslar, sjukdom osv.
Detta beror på att en ragdolls färgpigment är känsliga för värme, och utvecklas bara på de kallare delarna av kroppen. I mammans livmoder är det förstås varmt, så där utvecklas inga pigment alls , utan de börjar bildas så snart kattungen kommer ut. Att kalla partier på kroppen mörknar gäller förstås inte där vitfläckigheten breder ut sig på en mitted eller bicolor, de delarna saknar färgpigment alls.
Ragdollens typ av utmaskning kallas himalayateckning, siamesfärg eller kort och gott maskad.
Ragdollen växer länge och ryckvis. Precis när man har en perfekt proportionerlig katt växer den några centimeter på längden och blir smal i kropp och ansikte.
Ett par veckor senare kan den se bra ut igen, för att återigen dra iväg. Ibland verkar det som om den så kallade "slyngelåldern" aldrig ska ta slut. Det här håller ofta på till framemot två års ålder då växandet sker mer långsamt.
Fullvuxen är den dock sällan före det den fyller tre år.
På slutet är det dock mest huvud och nacke som blir bredare, speciellt på hanarna. När katten vuxit färdigt väger en hona 3,5-5 kg och en hane 6-8 kg, kanske ända upp till 9 kg. Givetvis måste vikten vara balanserad mot kattens längd så att den inte är överviktig, det får inte vara ett självändamål att uppnå en viss vikt.
Utseende
Ragdollen ska ge ett kraftigt och bastant intryck. Fullvuxna katter verkar något tyngre i bakkroppen, ibland nästan klumpiga. Den långa kroppen ska hos fullvuxna katter vara lika bred vid skuldrorna som vid bakbenen. Katten ska som sin helhet ge ett rektangulärt intryck.
Huvudet på en ragdoll ska ha en bred, mjuk kilform. Huvudet ska vara platt upptill, mellan öronen, med en rundad panna, runda kinder och rak nos med en mjuk inåtbuktning vid nosbasen.
Hakan ska vara markerad. Öronen är medelstora och breda och öppna
vid basen, och de ska sitta brett i sär och vara en aning framåtlutade, sk: "tiltade". De djupblå ögonen är stora och ovala.
Önskvärt är en så djup blå färg som möjligt. Benen är medelllånga, kraftiga och muskulösa, bakbenen längre. De stora och runda tassarna ska ha tydliga pälstofsar mellan tårna. Ragdollens svans ska vara lång och nå till skulderbladet då man böjer den framåt.
Den ska vara avsmalnande mot slutet och ha buskig päls.
Pälsen är medellång till lång. Den är längre på mage, bröst och hals samt på bakbenen. Pälsen är silkig och ska kännas sval vid beröring. Den saknar underull, vilket gör att den inte så lätt tovar sig. Pälsen ligger tätt intill kroppen och "skiktar" sig när katten rör på sig.
